Så obeskrivliga känslor som spirar. Känslor som jag aldrig känt förut.
Som en blandning av skjutande lycka och kliande sorg.
Hjärnan går på högvarv och jag är rädd för att ta steget.
Framtiden ser så svart ut. Det är som att jag ser mig själv famla runt i ett oändligt mörker.
Jag är inte redo att dansa själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar