SVEKET

6 år var jag när jag började leva. 6 år var jag när jag började känna till ordet svek. Då ångesten kröp under mitt lilla skinn. Det brusade igenom alla mina små blodådror. Jag känner mig som 6 år igen, dessa ensamma nätter fulla med skrik. Dessa nätter då ljusen omvandlas till strimmor av sorg. Huvudet letar sig åter igen ner på toalettgolvet, där den sköra smärtan åter igen letar sig in under huden. Där det droppar smärta ut på mattan. Mattan absorberar mina sökande skrik likt jag önskade min kropp vågade. Att jag låter mitt brus landa inom ert lugna vindspann en gång till. I ert sköna honungsdoftande slit. Jag vill ha min belöning. Ni talar om att detta finns bakom krönet. Jag är en skör själ. Jag behöver värme. Jag behöver dig. Jag begär min belöning.