Ni gamla trasiga, förgångna minnesbitar. Ni gör mig okontrollerad. Ni tar tillbaka mig till det skramlande vrak som befann sig inuti Fabriksgatans väggar.
Låt mig åter igen drömma om rådjurens orörda krona och hur vi önskade att vi kunde kapsla in de skrikande cellerna inuti kroppen. Låt drömmarna om stilla vindar stänga ute bruset som cirkulerar under huden.
Du finns här, din blick, dina sargade armar.
Bär mig upp för trappan en enda gång till och låt mig få somna in igen.
Krigens år. Det är ännu ej över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar