Han är borta.
Och mitt hjärta ekar så obehagligt tomt.
Den obligatoriska tekoppen och kvällsciggen är det enda som värmer mig inombords.
Det har bara gått 12 dagar.
Jag går sönder.
Jag vill slå in hans nummer på telefonen.
Jag vill ramla in i honom på affären.
Jag vill se honom cykla förbi mig på gatan.
Jag vill bara veta att han.....Mår.
Eller egentligen vill jag att han ska vara lika svart som jag.
Med hjärtat på utsidan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar