DR. JEKYLL AND MR. HYDE

Jag blickar upp för trappan i smyg.
Anita Lindbloms stämma ramlar ner från köket där du står och nynnar högt.
Jag låtsas att allt är precis som vanligt för några sekunder.

Men den tjocka dimman har gripit tag i dig hårdare än någonsin.
Jag ser dig knappt längre.

Jag försöker förgäves kväva den höga volymen med dunkudden, som är våt av tårar och svett.
Men mitt rum har väggar sköra som glas.
Texten letar sig in.
Under dörren.
Upp i sängen.
Förbi skallbenet.

"Ja, det var då min vän, en gång för längesen.
En härlig tid som verkade stå still.
Ja, vi var unga då, vi ville sjunga då.
Vi ville dansa, höra livet till.

La, la , la, la, la ,la, la, la, la, la

Ja det var då, oh. oh.
Ja det var då."

Jag vill vara liten igen.
Jag vill att du stryker håret bakom mitt öra och säger att allt ska lösa sig.
Jag behöver det nu.

Men dom tankarna är förbjudna.

För det är inte du som står där uppe.
Det är någon annan.

Och snart tar dom dig ifrån mig.