INSIKT.

Och så vaknar jag. I svett och värk.

Och inser att du nog aldrig skulle ha offrat något för mig.
Jag skulle aldrig få en plats i din lilla svarta, själviska värld.

Så ligger jag här som ett fån. Igen.

Med påhittade känslor krypandes under huden. Igen.

Jag är trött.

Så trött.

Nu ger jag upp.

Igen.